Historia

År 1842 kom Sveriges första folkskolestadga till, vilken innebar, att alla barn skulle gå i skolan för att inhämta vissa kunskaper och färdigheter. Församlingarna var skyldiga att ha åtminstone en skola och minst en utbildad lärare. Skolan kunde vara ambulerande, d v s flyttande. Staten åtog sig att stå för lärarutbildningen. Tjärstad socken hade ambulerande skola med flera skolrotar (distrikt). Man hade en utbildad, fast anställd klockare och minst tre ambulerande lärare, som förflyttade sig inom rotarna mellan olika gårdar, där undervisning kunde hållas.

På övervåningen i Tignemåla gård iordningställdes ett rum för undervisningsändamål. Även i Solberga och Hyttan i Törnevik uppläts rum för skolundervisning en tid. Läraren i Tignemåla skolrote undervisade också i Tävelstad och Grythult. Läromedlen transporterades mellan de olika rotarna och gårdarna.

Den ambulerande verksamheten pågick ett 30-tal år, då skolhus började byggas. Enligt Norra Kindaboken, sidan 548, var det meningen att fyra skolor skulle byggas samtidigt, men pengar saknades och man fick bygga dem efter hand.

Kommunen fick år 1876 ett lån på 7 000 kronor för att bygga två skolor. Opphem och Tignemåla stod i tur. Ägaren till Tignemåla gård, Petter Jönsson, upplät en tomt, belägen mitt emellan byarna Törnevik och Sonebo, centralt även för barnen ute i skogsboställena. Inget barn fick då längre än 3 km att gå. År 1877 togs förmodligen Tignemåla skola i bruk.

Det byggdes även andra skolor i Tignemålas grannskap, men först efter flera år. Den närmaste, Långsbo skola, belägen vid Ulrikavägen, cirka 5 km från Tignemåla byggdes först 1922. Barnen i detta område hade tidigare gått i Grythults skola. På andra sidan Törnevik, cirka 7 km från Tignemåla, ligger Dänskebo skola, som togs i bruk 1880, och dit bl a barnen från Hulta och Sandebo fick gå.

Intresset för skolor var på den tiden inte så stort. Föräldrarna tyckte, att de behövde barnens hjälp hemma. Många var fattiga och hade dåligt med kläder till sina barn, som då fick stanna hemma istället. I Tignemåla skola tillämpades till en början varannandagsläsning, och det hände, att syskon fick ha samma kläder och skor – ett barn var i skolan den ena dagen och ett annat av familjens barn nästa dag.

Dessutom var skolvägarna i dåligt skick, och barnen sökte ofta genvägar och trampade upp egna stigar, vilket inte alltid var ofarligt. I studiecirkeln har vi hört berättas om t ex vådliga sätt att ta sig över välfyllda, ystra vårbäckar. Under den mörka årstiden var det inte heller så lätt, om man tvingades gå ensam till eller från skolan. Landskapet var emellertid då mer levande och öppet än idag.

Tignemåla skola har haft ett flertal lärare, om vilka det står skrivet i boken ”Tignemåla skola – som jag minns den”. De lärare, som arbetat längst tid vid skolan och som man kanske minns bäst är Karolina Schultz 1901-1920 och Emil Falk 1924-1953 (se bakre omslaget) samt småskollärarinnan Lilly Gustavsson-Stjärne 1931-1943 (se del 1).

År 1924 stod en lärarbostad färdigbyggd, och den vid seminariet i Linköping nyutbildade läraren Emil Falk kunde flytta in i det vackra huset på andra sidan vägen. Ytterligare ett hus, inrymmande bland annat en sal för pojkslöjden, hade byggts på gården.

Barnantalet i bygden ökade, och det stod klart att skolan behövde större utrymmen, varför en tillbyggnad gjordes, som kunde tas i bruk 1931. Då anställdes småskollärarinnan Lilly Gustavsson. Detta år infördes också varjedagsläsningen, vilket fick till följd, att barnen måste traska till skolan varje måndag-lördag, något som många föräldrar ansåg, att barnen inte skulle orka med. Det fanns inga skolskjutsar. Kanske några enstaka elever hade cyklar. Vintertid kunden barnen inte heller gå genom skogen utan fick följa plogade vägar, vilket för en del innebar längre väg att gå. En del barn åkte skidor och spark.

Efter andra världskriget började folk lämna landsbygden och flytta in till tätorterna, där industrierna växte och det fanns arbete – så också här. Från 1943 var Emil Falk åter ensam om undervisningen för årskurs 1-6, och 1952 lades undervisningen ned och eleverna fick åka skolskjuts till Rimforsa skola. Istället skjutsades alla sjundeklassare från Rimforsa hit för undervisning hos magister Falk. Detta pågick under ett års tid.

År 1953 började Emil Falk tjänstgöra i Rimforsa skola. I samband med detta erbjöds han att köpa Tignemåla skola och lärarbostad istället för att tilldelas en tjänstebostad nere i samhället, vilket han accepterade.

Sonen Börje Falk övertog 1977 skolhuset, som till en början tjänade som fritidsbostad åt familjen. När han 1988 tillträdde en tjänst som länsjägmästare vid Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län, bosatte han sig här tillsammans med hustrun Inger, som efter Börje Falks död 1999 är ägare av skolhuset och bor där permanent.

Lärarbostaden köptes i mitten av 1980-talet av Emil Falks dotter Inger Borgfors och hennes make Nils. Huset används som fritidsbostad.